Varför PLM?

Historiskt

Jag har arbetat med CAD, PDM och PLM ett tag nu. Jag ser ofta att många företag har fått god kontroll på CAD och PDM under de senaste 20 åren, även om det fortfarande finns betydande outnyttjad potential inom båda. Det gäller till exempel parameterstyrd och/eller automatiserad konstruktion på CAD-sidan, samt bra godkännanderutiner och revisionskontroll på PDM-sidan (mer om det en annan gång).

Computer Aided Design, Product Data Management, Product Lifecycle Management

Dessa begrepp hänger ofta nära samman. Men det man ofta inte tänker på är att PLM är så oerhört mycket mer än ett produktcentrerat tankesätt. Det är mycket mer än en utvidgning av teknikavdelningen, och långt mer än bara ett sätt att dela konstruktionsinformation med resten av företaget.

Så hur är PLM mer än produktcentrerat – just produkt är ju en central del av begreppet? Kärnan i PLM är inte att dela produktinformation inom företaget (och utanför företaget). Det är processerna – en digitalisering, strukturering och systembaserad styrning av processerna. För enkel delning av (stora mängder) data finns det enormt många alternativ (SharePoint, Dropbox och allt jag inte nämnde). Det PDM är för produktdata är PLM för produktprocesserna.

CAD (alternativt DAK, datorstödd konstruktion) revolutionerade fullständigt sättet att konstruera produkter, och när man så småningom kunde ha hela produkten framför sig i 3D skapade det en helt annan förståelse för både hur produkten såg ut och samspelet mellan produktens beståndsdelar.

PDM uppstod eftersom det blev nödvändigt att systematisera och administrera de stora datamängder som följde med införandet av CAD. När CAD-tekniken gjorde det möjligt att utveckla och visualisera produkter digitalt växte datamängden snabbt, och behovet av ett strukturerat system för att hantera denna information blev tydligt.

PLM kom nog snarare som en effektiviseringsåtgärd. I PLM-världen talar man väldigt ofta om tid till marknad (time-to-market). Här ville man korta tiden innan andra delar av organisationen började arbeta med produkten och höja kvaliteten på ändringsarbetet. Särskilt det sistnämnda är ofta en framgångsfaktor vid införandet av PLM. Det ska vi titta på i ett senare inlägg.

Organisatoriskt

Så, förutsatt att man har en välfungerande utvecklingsmiljö med ett CAD-system som är väl integrerat med ett välkonfigurerat PDM-system, där exempelvis ”vem som helst” i organisationen kan hämta dokumentation – vad har man att vinna på ett PLM-system? Man kommer trots allt långt med att strukturera och organisera data med PDM?

Här kommer just processerna in: PDM-system ger sällan bra stöd för processer utanför teknikavdelningen. PLM har (bör ha) däremot ett helhetsperspektiv på organisationen och strävar efter att med produkten i centrum knyta samman processerna inom organisationens avdelningar och discipliner: (exempelvis) försäljning, produktutveckling, inköp, testning, produktion, kvalitetssäkring, leverans, eftermarknad/tjänsteleverans. Exempelvis genom:

• att teknikavdelningen kommer in tidigare i säljprocessen
• att inköpsavdelningen kommer in tidigare och kan planera inköp tidigare, men också påverka framför allt valet av komponenter med lång leveranstid / hög kostnad / kritiska prestanda.
• att testavdelningen kan planera nödvändig och föreskriven testning med tillhörande behov av utrustning och eventuella inköp av denna.
• att produktionsavdelningen kommer in tidigare i konstruktionsprocessen för planering, men också för att påverka konstruktionsval med hänsyn till tillverkningsvänlighet
• att kvalitetsavdelningen kan komma in tidigt och se till att kraven uppfylls, oavsett om det gäller egna krav, kundkrav, myndighetskrav eller andra krav på produkten.
• att leveransavdelningen kommer in tidigt och kan påverka utformningen utifrån logistiska hänsyn (form, vikt, storlek osv.), dokumentationskrav vid leverans (producera och validera slutdokumentation i realtid medan produkten utvecklas, testas och tillverkas)
• att eftermarknadsavdelningen kan påverka standardisering kring reservdelar och servicevänlighet (är produkten enkel att underhålla?)

Detta var exempel på vad PLM kan lösa, förbättra och effektivisera för bättre samverkan inom organisationen. Centralt är ofta att de olika avdelningarna samverkar kring samma stycklista eller BOM (Bill of Material), men utifrån olika perspektiv. Detta kommer jag att fördjupa mig i senare.

Tekniskt

Det ett PLM-system löser rent tekniskt är att knyta samman olika informationskällor. Information (data) uppstår ofta på olika platser i organisationen och vid olika tidpunkter. Med många enheter och individer som ska samverka blir det snabbt oöverskådligt och kaotiskt, och det behövs processer som knyter samman detta. På så sätt brukar jag säga att alla har implementerat PLM på ett eller annat sätt. Men att på övergripande nivå systematisera, organisera och inte minst definiera processerna är något som jag ofta ser inte har gjorts i tillräcklig omfattning. Det är här ett digitalt system som upprätthåller processernas integritet och hanterar samspelet mellan datakällor och tillhörande processer blir viktigt. Det finns två delar av systemet som jag vill lyfta fram som helt avgörande:

• Systemet måste vara så effektivt att det inte går snabbare att göra saker utanför det. Systemet måste vara byggt för att stödja och effektivisera befintliga/önskade processer, inte påtvinga onödiga processer och merarbete.
• Det är också helt grundläggande att systemet har en låg användartröskel. Att det är så intuitivt att användare som inte är IT-experter blir bekväma med systemet och ser värdet för egen del i att faktiskt använda det

Med återkoppling till PDM är det viktigt att lyfta fram att det ofta finns mer än ett PDM-system, alternativt flera CAD-system som producerar data som inte enkelt kan hanteras i det befintliga PDM-systemet. Då är ett PLM-system ofta nyckeln till att knyta samman dessa datakällor i en enda punkt som alltid är uppdaterad (”single source of truth”). Jag återkommer senare till hur detta kan lösas tekniskt.

Finansiellt

Jag brukar ofta understryka att målet med att implementera PLM inte är att minska antalet anställda, utan att frigöra tid för mer meningsfullt arbete. På så sätt ökar vi produktiviteten i den befintliga organisationen: vi levererar mer och/eller snabbare utan ökade lönekostnader. Det ger oss en konkurrensfördel: hög leverans per anställd. Samtidigt stärker vi motivationen bland de anställda: de får använda tiden till det de är anställda för och brinner för. Vi minskar pappersarbetet och frigör mer tid för värdeskapande arbete.

Affärsresultat man kan förvänta sig (och mäta) är:

• Omsättning**:** Kortare tid till marknad, fler lanseringar, högre ”attach rate” för service.
• Bruttomarginal**:** Mindre omarbete/färre avvikelser, kontrollerade ändringar, bättre kvalitet och leverantörssamarbete.
• OPEX**:** Minskad tidsåtgång för sökning, manuella överlämningar och e-postbaserade processer; färre ad hoc-avstämningar.
• Rörelsekapital**:** Bättre planering ger lägre kapitalbindning i lager och färre stopp på grund av långa ledtider.
• Riskprofil**:** Spårbarhet och dokumentkontroll minskar regelverks- och leveransrelaterade risker.

Faktiska möjligheter att uppnå ovanstående resultat och konkreta mätparametrar kommer jag att presentera senare.

Slutsats

Så varför PLM? Min ”mission statement” är att jag brinner för att hjälpa norsk industri i den allt hårdare globala konkurrensen, som i allt högre grad bygger på arbete och utveckling i så kallade lågkostnadsländer. Här har vi i Norge inte en chans när det gäller lönekostnader. Jag anser att PLM är den största och bästa möjligheten för norska industriarbetsplatser – från högsta ledningen till dem som ”faktiskt får saker gjorda” – att bli så effektiva att de ändå utmanar och vinner i den globala konkurrensen. Men det brådskar – åtgärder måste vidtas här och nu! Jag ser fram emot att kavla upp ärmarna och kommer framöver att publicera fler inlägg här med mer detaljer om PLM. Kontakta mig för ett samtal om möjligheterna för ditt företag. De finns garanterat!